EN RESA I VÄST
AV
Oda Rydell
med
Anne Lindersson

THINK BIG

fredag 30 januari 1998
Växlande molnighet -10°C och snöfall i Åsätra!
Kvällen före semestern packas och fixas det. I morgon åker vi. Det ringer vem kan det vara? Always ringer från Arlanda och meddelar att planet blir försenat. Ny avgångstid satt till 18.30 incheckning 16.30 - 17.30, vi beklagar men välkomna i morgon. Jaha Ja det börjar ju bra det här, men vem kunde anat det. So what! Vi flyger ju Premiair man borde ha förutsett detta. Jaja det är bättre att vänta hemma än på en tråkig flygplats. Imorgon är vi på väg.


lördag 31 januari 1998
Växlande molnighet -10°C och ca 30 cm snö
Åsätra - Arlanda å Premiair flight DK 157. Äntligen på väg! Martin och Ulla hämtade oss redan kl. 14.00, på grund av det kraftiga snöfallet och för att vi inte ville vara ute i sista minuten. Vid incheckningen fick vi 60:- vardera, i förseningsersättning att äta eller shoppa för, vi gick till Skycity och lunchade. Därefter gick vi till gaten för att ta det lugnt. 18.00 kom det ett nytt besked om ytterligare försening, tidigast vid 19-tiden skulle planet vara klart. 18.45 fick vi reda på att avgångs tid 05.00 i morgonbitti. Vi fick ytterligare 100:- var dom sa att vi skulle gå och äta igen för under tiden skulle dom ordna hotell åt oss. Anne och jag gick till Alfredos i Skycity. Där var det rena kalabaliken, dom var inte förberedda på den invasion som vart när minst 100 personer ville ha middag. Jag åt en dålig kebabtallrik och Anne var förnuftig och valde pizza och ett glas rödtjut, själv drack jag en malt. Vid 20.30 tiden äntrade vi en buss till Eurostop och Comfort hotell, vi köade minst 30 minuter för att få rummet. Kom i säng framåt 22.00. Väckning 03.10 (proffs har alltid necessär i handbagaget så även vi) bussen gick 04.00 tillbaks till terminal 5 och Arlanda. Snabbt igenom boarding och in på planet. När vi var på plats efterlyste dom ett stycke kvinna, det tog 20 minuter att lokalisera henne i baren och få kärringfan på plats i planet. Ny slottid tack vare en förvirad höna. Men förseningen berodde inte bara på den virriga hönan utan det skulle visa sig senare vad vårat försenade flight drabbats av.

1. Personal var tvungen att ta sig snabbt hem till Sverige efter ett dödsbud, då flyger dom Concorde.
2. Det tog en stund att ordna en ersättare (3 timmars försening).
3. Väl hemma felindikerar planet, det tog en stund att åtgärda och provflyga.
4. När det var klart för take off konstaterades det att personalen inte fick arbeta mer.
5. Summa 13,5 timmes försening


söndag 1 februari 1998
Miami Key Largo
Sol 25°C lite blåst
Howard Johnson Resort

Planet landade på Miami International Airport 09.20 efter 10 timmar. Tull och Immigration control flöt på bra och tog lite mer än en timme. Anne fixade immigration-snubben galant, jag lade upp alla mina pass på disken och förklarade det där med visumet. Då sade han "visumet gäller inte längre jag makulerar det, men det är inte för att jag har något emot dig utan för att från och med i år så slutar den typ av visa att gälla, hädanefter utfärdas bara 10-års visum". Utanför ingång E hittade vi Always representanten fick våra liberty voucher besked om rutinerna vid hemresan, han bekräftade avbokningen av Days Inn-hotellet i Miami och bilbokningen. Tog Dollarshutteln till biluthyrningen kvitterade ut bilen problemfritt, tog extraförsäkring för 10,99 USD/dygn. Packade in oss i bilen en Plymouth Breeze av 98-års modell, gled fram till bommen. Där satt två negresser jag frågade om vägen till Key West dom tittade på oss och skakade på huvudet och sa vi vet inte (de har väl inte varit utanför ghettot). Vi körde på känn höger runt hörnet och efter en stund var det skyltat Key West. Åkte State Highway 836 west tog sen State Highway 821 south passerade två vägtullar a 75 cent/st sen bytte vi till U.S. 1 S. Trafiken flöt på lugnt och beskedligt solen sken och allt var underbart. Vi gled fram i en fart av 55 mph med countrykanalen inställd och cruisecontrollen på, vid 12-tiden var vi framme. Det var inga problem att lokalisera hotellet vi checkade in, parkerade intog hotellrummet som låg 1 trappa upp, halvlyx egen balkong mot parkering med lite sjöutsikt om man ansträngde sig. Efter inspektion av rummet och uppackning gick vi ut för att äta. Granne med hotellet låg QUAY-Beachclub en mycket tilltalande anläggning med egen strand, pool, bar och restaurang och brygga med fullservice såsom uthyrning av bl.a. waverunners, hobie cats, windsurfers mm.. Vi slog oss ner i baren beställde dricka och mat, åt sandwich fisk och kalkon. Vi satt en stund och smånjöt av värmen och miljön. ÄNTLIGEN FLÅRIDA och SEMESTER. Återvände till hotellet titta på tv och vilade oss, vid 20-tiden tog vi bilen åkte en sväng stannade vid en SHELL mack handlade diet coke och vatten. Tillbaks till hotellet gick vi och la oss, fullständigt utmattade efter resan, tidsomställning, förseningar mm.


måndag 2 februari 1998
Key Largo
Lite sol 24°C blåsigt och molnigt
Howard Johnson Resort

 

Vaknade redan 04.00 vad händer? Förmodligen har det något att göra med tidsskillnaden. Restaurangen öppnar inte förrän 06.30. Som tur är har TV-n 60 kanaler, vi låg och zappade runt bland kanalerna i väntan på frukost. Två bleka svenskar hängde nästan på låset till matsalen, mer vi var inte först. Vi åt en traditionell Amerikansk frukost med bacon, ham, stekt ägg och potatis, kaffe och juice Anne var lite försiktigare tog french toast och strawberry jellys. Akte iväg söderut vid åttatiden såg en skylt där det stod Wildbird Center visitors welcome. Dom tog hand om skadade fåglar i jätteburar vi kom lagom till frukosten. Den serverades endast till fåglarna i bur övriga vilda fåglar fick mat på eftermiddagen. Men vem bryr sig tyckte bland annat pelikanerna som satt i stora klungor all ower the place. Runt burarna var det långa trälandgångar och där gick det en peli i tre-års åldern som bevakade en skötare minutiöst han försökte på alla sätt och vis få en smakbit. Det fanns allsköns fåglar såsom örnar, hökar, ugglor, hägrar, pelikaner och ja you name it. Mycket fåglar i alla dess storlekar och färger, en del hade obotliga skador dom bodde där permanent. Centret var öppet 24/7 för inlämning av skadade fåglar. Detta kallas ECO-tourism.

 

Därefter åkte vi till Key Largos hamn för att titta på African Queen originalet från filmen med Humphrey Bogart och Katharine Hepburn i huvudrollerna. Man kunde även hyra den för olika rundturer. Nu var det dags för att shoppa lite tyckte Anne vi hade ju redan varit i Florida i över ett dygn. Vi lämnade båten och for vidare mot John Pennekamp Coral Reef State Park på vägen dit passade Anne på att shoppa lite. Planen var en tur med en båt med glasbotten ut till reven för att titta på fiskar i dess rätta element. Men det blåste för mycket och blåsten verkade bara tillta i styrka. I USA har dom 110 volt el och vissa hade no koll så vad göra? Ut och jaga fön, efter diverse butiker gav vi upp och for till Senor Frijoles för en sen lunch på en mexikansk restaurang. Maten var okej och dom serverade nachips som apperitizer till det vart det självklart en mex-öl med lime i. Tillbaks till hotellet för rast och vila. 16.00 Happy Hour på QUAY, ett måste det får man bara inte missa. Blästen hade ökat ännu mer. Vi slog oss ner i baren och beställde en draft bud och A ett glas rött originellt. Det stora samtalsämnet runt baren var Thunderstorms som inom ett par timmar skulle slå till över Florida. Personalen röjde ute och plockade undan allt löst, surrade större saker. Kul ställe, trivs med att se andra jobba hårt. Beställde in chickenwings och friterade jalapenos det sistnämnda var en riktig höjdare passade utmärkt till öl. Ingen bar är fullständig utan en TV därför fanns det självklart två i våran, den ena var inställd på Weather Channel som sänder väder, 24/7/365 lokalt och även regionalt US. En efter en av bargästerna gick snart var vi inte många kvar och ute var det nu fullstorm. På TVn varnade dom för ett flertal Tornadoes som var på väg och uppmanade folk att stanna inne. Om man hamnade i en tornado rekommenderades det att ta skydd under det kraftigaste bordet inomhus, ta med filtar och kuddar stanna där tills det har lugnat ner sig. Lämnade baren vid sextiden då var det folktomt, bara två gäster och personal kvar även fast det var en timme kvar på HAPPY HOUR. Gick för att inspektera hotellets bar, den var stängd. Men dom hade fullständiga på restaurangen. Klockan åtta började Melrose på TV gissa om man fick vara ute då. På väg till rummet konstaterades att det inte var storm längre utan en orkan. När det var som värst stängde Miami flygplats och det blåste som upp till 104 mph (ca 47 m/s). Ovädret flyttade på sig som snabbast med en fart av 90 km/h. Det var ganska skönt att vara nedbäddad i en varm säng tillsammans med kvinnan i mitt liv glannande på MELROSE PLACE! Vem trodde det.


tisdag 3 februari 1998
Key - Key West t.o.r.
Mest mulet å regnskurar 24°C
Howard Johnson Resort

Idag var det sovmorgon vart väckt 04.30 lokal tid. Vi åt frukost 07.00, juicen är suverän och kaffet smakar bättre än det gjort på tidigare USA-resor. Styrde söderut mot Key West det blåste fortfarande men inte som i natt. Förödelsen var inte så stor utanför hotellet men när vi kom till Islamorada ca 3 svenska mil från hotellet var det en total kaos. Där hade Tornadoes gått fram, hustak borta palmer upprivna med rötterna i vattnet hade båtar sjunkit eller kapsejsat. Det var enorma vattensamlingar överallt och skräpigt värre. Lite längre bort hade elstolparna gått av utmed vägen ett par hundra meter. Vi stannade i Marathon som låg halvvägs. Nu var det dags för fika hittade en bar lägligt vid vägen. Utanför stod en skylt Bikers Welcome där ska vi fika. Gled in genom dörren och hamnade i en klassisk bar av den enkla sorten. Anne tvärnita och vände direkt mot bilen. Jag undrade förstås vad det var för fel? Förutom att det var mörkt och skitigt, satt det ett knippe suspekta individer runt baren och barkatten låg å kalasade på en råtta under bardisken. Jaja vi åkte vidare och svängde av vid ett hotell. Där fikade vi i baren även fast den var stängd, ja som turist kan man ta sig lite friheter.

 

Nästa mål var en ö som hette No Name Key, och tillhör Lower Keys. Området är mest känt för sitt bestånd av små hjortar (som är något större än en schäfer). Det är ganska ovanligt att få se en mitt på dan, vi hade tur precis när vi höll på att ge upp stod det en vid vägkanten och åt. Stannade fotade gled vidare och plötsligt var det tvärstopp, vägen tog slut. Vi vände och for vidare mot Key West framme vid 13-tiden. Hittade en parkeringsplats mitt inne i stan bredvid en av huvudgatorna. Otroligt men sant egentligen skulle det ha varit i Sverige då hade man fått leta i timmar efter nånstans att parkera.



Gick till Duval Street för att äta, hade en dröm om att få en bit mat på Sloppy Joe's Bar. Men där var det tvärfullt på den ena (den med skylten) och originalet verkade inte vara något direkt upplyftande snarare en simpel bar för A-laget. Så vi fick inte känna historiens vingslag och komma hem å säga. att man ätit på Hemingways favorithak. Vi parkera oss på en liten pizzabar beställde en fourteen inch pepperoni pizza och dietcoke. Pizzan var stor mycket större än på bilden, hade klassats hemma som familje-pizza för fyra. Efteråt var det time för shopping affärer överallt som sålde turistföremål.

 

I de flesta affärer blir man genast överfallen av ivriga försäljare undrar vad dom tjänar på det. Själv blir jag bara mycket irriterad och lämnar för det mesta butiken tomhänt, så även Anne. På väg ut från en jättestor klädaffär med allt för liten som stor, överraskades vi av en häftig regnskur. Men personalen var så jobbig (speciellt en snubbe i skinnjacka som förföljde mig överallt Anne trodde han hade tänt på mig) så vi gick ut i regnet. Ett kvarter längre bort fanns Bikers Image där gick vi in. It was heaven, allt för hojåkaren till dom smäktande toner av hårdrock. Personalen höll på att lägga ut sandsäckar vid entrén för att stoppade floden som kom oppifrån, dom ursäktade sig och sa är det något ni vill ha hjälp med så säg bara till. Här måste man bara shoppa, föll för en armlös skjorta för finare tillfällen. Tryck valde man själv å det fanns mycket att välja på. Konsulterade ägaren "Michael Alleva" han pekade ut sina egna motiv där fanns faktiskt dom snyggaste och originellaste. Han vart jätteglad när jag valde ett av hans motiv. Nu hade jag shoppat klart och det slutat regna, då kunde vi starta hemfärden.



Klockan hade passerat tre när vi lämnade Key West. Tog en sväng förbi Ernest Hemingways berömda hem där han bodde ett antal år, stället är numera museum och har ett stort antal katter boende där som sägs härstamma från Ernest tid. Halvvägs var det tvärstopp i en halvtimme det berodde på att dom bytte ut elstolpar som var av. Hemresan gick ovanligt fort i alla fall å vi var på hotellet vid 6 pm. Under vägen ösregnade det stundvis men blåsten hade minskat. Dags för middag, vi spanade in Quay's restaurang. Ett mycket fint hak med klass på. Anne tvekade lite med tanke på vår enkla klädsel men jag förklarade att vi var i Amerika och har man bara skor och t-shirt på sig kommer man nästan in överallt. Före maten fick vi en Ceasarsallad som en förrätt innan varmrätten enkelt men gott. Svärdfisk för damen och pork file medaljonger för mig. Ett mycket prisvärt ställe med imponerande kök och servering. Bakom oss stod det två stora akvarium med rör emellan som fisk kunde simma igenom för att få miljöombyte. Tog en liten promenad förbi stranden men baren var stängd, tillbaks till hotellet. Dagen var slut å vi var trötta och somna ovaggade framför TVn.


Onsdag 4 Februari 1998
Key Largo - Fort Myers
Molnigt och 16°C
Days Inn

Idag var det time att röra på oss. Uppe tidigt packade och åt frukost (french toast, bacon, kaffe, juice och jordgubbsmarmelad). När vi checkade ut frågade vi om det fanns rum ledigt 11-14/2, dom enda som fanns kostade 140 usd/natt och det gick ej att betala med libertyvoucher. Vi tackade för oss och bestämde att en dag återkomma hit. Avfärd 09.00. Tom tank hur gör man när man tankar? Äh det är ju som hemma, en baggis. Gled in på första bästa mack shit bara self service som är lika med kortautomat åkte vidare. In på ett flertal mackar och alla var self service. Nu är det akut vi måste ha soppa innan tanken är tom. Det måste ju gå att betala cash på nåt sätt. In på första bästa där mack och jag stegade in till kassan där fattade den dumme turisten hur att betala (även med creditcard vid self service). För att eliminera smitningar betalar man först, tankar sen eller lämnar kortet i kassan som garanti. Vi tog US 1 till Homestead bytte sen till 997 som gick rakt på 41:an som skulle ta oss hela vägen till Fort Myers. Första stoppet var vid Shark Valley som är nationalpark med möjlighet att cykla, promenera eller åka på guidad busstur. Nu var det dags att börja turista på allvar dvs promenera. Vi gick en liten tur i parken studerade fåglar, träd och buskar å bara njöt. Utmed vägen fanns det små info skyltar som berättade om allt möjligt i fauna. När Anne såg den första Alligatorn simma i vattnet precis bredvid gångvägen backade hon blixtsnabbt, det var uppskattningsvis bara fem meter till alligatorn och vi såg ett flertal under vår promenad. Med lite övertalning kunde vi promenera vidare, efter ett tag var det skyltat en liten stig in buskagen där vart det tvärstopp. Ok då vi vände och gick tillbaks.

 

Nästa stopp ett stenkast bort var Miccosukee Indian Village. Det är ett kulturcenter startat och drivet av Miccosukke indianerna. Där fanns det möjlighet att åka flygbåt, titta på Alligatorbrottning besöka en indianby med museum och demonstration av olika sorters hantverk. P.g.a. dödsfall i klanen var det ingen verksamhet i byn idag. Vi shoppade vykort och åkte vidare. Stannade till vid Wendys (ett i raden av fast food haken) i Naples där åt vi en snabb lunch. Färden fortsatte via Bonita Beach över till Fort Myers beach där fanns det många justa condos och beach houses. Anlände till Days Inn vid sjuttontiden. Hotellet låg precis bredvid US 41 såg ganska tråkigt ut, med receptionen i en liten byggnad bredvid parkeringen. Vi vart mottagna av två negresser som verkade tvärtrötta på sin tillvaron. SMILE YOU ARE ON CANDY CAMERA Hotellet var en trevånings loftgångsbyggnad som hade sett sina bästa dar och närmaste granne var en lastbilsuthyrning. Snabb inspektion av rummet som höll samma klass som resten, av omgivningen det verkade mest bestå av diverse firmor. Vi bestämde oss för en rekognoseringstur med bilen, gled runt på måfå. Efter ett tag bestämde vi oss för att dinera i närheten av hotellet. Efter en snabb hygiensprej promenerade vi runt hörnet till närmste hak. Det verkade vara stängt, det såg mörkt och tråkigt ut. Men ack va vi bedrog oss, väl inne visade det sig att det var en fransk lyxrestaurang. Vi åt en bra middag med trevlig personal och tog kaffet i baren. Efter ca 240 miles tyckte jag att chauffören var värd en shot till kaffet. I Amerika måste man ju självklart ta en J.D. gott å billigt (3,45 usd). Det vart en snabb hempromenad i kylan och blåsten, spanade in kudden efter en lång dag….


torsdag 5 Februari 1998
Fort Myers Clearwater Beach
Sol & ca 22°C
Ramada Inn Limited

En ny morgon när vi vaknade tidigt utan att använda väckarklocka. Time for pow wow då det bestämdes för omedelbar avfärd. Packade ihop oss snabbt, lämnade rummet och bar ner grejerna till bilen. Tog bilen till receptionen, va dâ då vi är ju i Amerika bilens förlovade land dvs man åker bil till allt. Checka ut blixtsnabbt och gav benet därifrän shit glömde dricksen till personalen men va gör det om hundra år. Första målet var Captiva Island fast frukosten fick vi inte glömma. På vägen dit passerade vi Thomas Alva Edisons Winterhome ytterligare en i raden av alla museum som finns i Florida, granne med Edison bodde hans goda vän Henry Ford. Vi stannade på Classic Wheels Cafe 50's intog en standardfrulle, plejset var hämtat direkt från 50-60 talet precis så man förväntar sig att det var.



Väggarna var smyckade med delar från gamla bilar och MC. Idag var det varmt och solen sken, bron ut till ön var tullbelagd 3 usd resans högsta notering hittills. Captiva och dess systerö Sanibel är mest kända som en av världens bästa snäckstränder. Varje våg kastar upp vagnslaster av snäckor så det var dags att prova på livet som beachcombers. Stränderna var vita och långa och även fast det blåste var dom fulla av folk som plockade snäckor. Hela vattenbrynet var fullt av snäckor och vart man än gick krassade det under fötterna. Och vi vart genast påverkade av "Sanibelkutryggigheten" i sökande efter Tigerögon, källingtassar och änglavingar. Båda öarna fullständigt andades ut överlyx i sin bedårande atmosfär.

 

Tillbaks till fastlandet och mot Clearwater Beach igen Det här var en omväg men det var det värt. Åter ut på US Highway 41 stannade till i Punta Gorda för lunch på Bob Evans. Stället var en blandning mellan fast food och vanlig restaurang. Man vi vart visad till bordet och beställde som vanligt. Efter maten kom notan in men servitören var inte ett dugg intresserad av betalning så tillslut reste vi på oss. Och då konstaterades vi att man betalade vid utgången. Efter lunchen som bestod av bakpotatis och sallad, nersköljd med Diet Coke var det läge att slå en signal hem till våra mammor. Det här med telefonkort är en bra uppfinning, bara lyfta luren å slå en massa siffror. Det var segt på US 41 mycket stopp och rödlysen så vi bytte till 75:an, där var det ett högre tempo max 70 mph. Nu var det raka spåret till St. Petersburg snabbast dit var Sunshine Skyway Bridge som var en jättebro med veckans högsta backe. Nu märktes det att vi hamnat i en jättestad med mycket folk, bilar, vägar och hus. Trafiken flöt bra och det var inga problem att hitta till Clearwater Beach. Ute på ön delade sig vägen och frågan var höger eller vänster, tog vänster och efter några ytterligare svängar till vänster var vi framme (tala om lokalkännedom).

 

Efter bakslaget med Days Inn hade vi inga större förväntningar på hotellet. Döm om förvåning ett litet välskött hotell kanon fräscht, stort rum med kyl, mikro, ett litet frukostbord och hårtork på muggen. Hon jag delade rum med packade upp, själv tog jag en promenad för att inhandla diverse drycker till kylen. Tjacka en sexpack och fyra coolers. Jobbigt med semester när man varje dag måste rita i dagboken för att man ska komma ihåg vad man gjort, men det underlättar om man får en pilsner och en GD. Gick ut för att äta, efter mycket promenerande utmed beachen hittade vi ett. Det var i två våningar och verkade vara ett mysigt ställe. Vi valde övervåningen, för att komma dit tog man trappan på utsidan där fanns det fyra bord och en liten bardisk gjord för fem pers. Vi inmundigade Shrimp Scampi och Baby BBQ ribs, maten var lika suverän som serveringen och som vanligt stora portioner. Ribsen var helt jättesuperba dom täckte hela tallriken och nästan ramla av benen när man satte tänderna i. Skulle man semestra en längre tid i det här landet fick man väl motionera mera eller hålla en strikt diet. Vi tog en stilla promenad i skenet av gatlyktorna på väg hem till vårt lilla krypin på RAMADA LIMITED 674 BAYWAY Blvd CLEARWATER BEACH. Hotellet var byggd i en vinkel med en liten pool, man parkerade precis utanför på gatan. En trappa upp åt man frukost på en liten balkong med utsikt över poolen och vägen. Hotellet hade 22 rum och på baksidan var det en brygga med ett tiotal båtar liggandes (och alla ville jag ha). Klockan 22.00 var vi tillbaks, det verkade vara ett lugnt och stilla område vilken semesteridyll. Nu börjar vi bli nattugglor dags att gå till kojs efter en biltur på 203 miles. NATTI NATTI


fredag 6 Februari 1998
Clearwater Beach
Molnigt ca 16°C
Ramada Inn Limited

Idag vaknade vi sent 07.30. Detta var hittills det bästa hotellet det ingick t.o.m. frukost i priset. Den intog man en trappa upp på balkongen d.v.s. utomhus (16°), men vi va ju på semester i soliga Florida och dessutom är man en viking. Frukosten liknade vår egen hemmavid kaffe, juice, bröd, fil och flingor. Det enda som saknades var ost och kalles kaviar. Gissa vem som tog dom sista strawberry jellys? ANNE VAR E DOM !!!




Efter frukosten åkte vi till Busch Gardens i Tampa, det är en park med äventyrsturer, uppträdande av både människor och djur, i en Afrika inspirerad park. Den räknar in ca 3.000 djur av alla olika slag från små söta pippifåglar till elefanter och giraffer. mm. Det fanns flera rollercoasters allt från den lilla enkla med bara en loop till en riktig värsting där man hängde sittandes i spåret och gjorde utvändiga loopingar, skruvar allt och lite till. Vi anlände till parken 10.30. Där parkerade vi efter anvisning och tog sen ett minitåg till ingången. Väl framme baxnade Anne när hon såg entré priset. 37,95 usd ca 300 kronor.

 

Hon ifrågasatte om vi verkligen skulle gå in, jag förklarade att allt därinne sen var gratis. Vi började med att åka monorail över området då fick vi en liten överblick. Efter det bytte vi till en mera fotovänlig åkform dvs linbana. Vi gled sakta fram över savannen där såg vi alla möjliga djur ifrån den Afrikanska kontinenten. Kollade in Nilkrokodiler (Alligatorn är ganska löjlig i jämförelse), vita tigrar, gorillor, jättesköldpaddor mm. Dom hade ett flertal shower vi såg lite på delfinerna och ett sång å dansuppträdande. Höjdpunkten bland showerna var Hollywood on Ice, man fick en historielektion från filmens början till nutid.



Dom var jätteduktiga och det märktes att det var proffs. I slutet på showen gör en av killarna en baklänges volt, jag trodde nästan att Anne skulle svimma när hon konstaterade vem det var. En av världens bästa herrar som hade slutat tävla hitta hon på BG. Vi hoppade över lunchen och fikade bara på BG. Frågade Anne om hon ville åka nån av berg o dalbanorna men hon ville spara sig till Disney. Vid fyra tiden började det regna så vi lämnade Busch Gardens efter 5,5 timmes intensivt besök på denna mycket trevliga anläggning.

 

Även fast det bara var ca tre svenska mil tillbaks till Clearwater Beach tog det en dryg timme tillbaks till hotellet. Det märktes på trafiken att vi var i en storstad. Tog det lugnt på hotellet en stund, tog en bärs och skrev lite i dagboken. Efter en stund ylar någon FEED ME. Då är det dags att äta middag. Vi hamnade på ett hak som hette Britt's Cafe det såg trevligt ut och priserna på mat var ok. Satte oss vid ett bord och som alla vana globetrotters beställer man alltid dricka först. Det var ganska ruggigt ute så idag var det befogat med en Jägermeister (bara i medicinsk syfte förstås). In kom det vin, öl i flaska utan glas och en jäger med is, hade glömt att all spirituosa i detta land serveras med is. Maten var sådär pasta med kyckling till damen och en biff till författaren. När vi fick in notan höll jag på att beställa en respirator när jag såg slutsumman, nästan 500 svenska kronor. Grejen var den att priset på dryck inte fanns med i menyn den var inte billig, så kvällen vart dyrare än QUAY's lyxrestaurang. Och då fick man inte ens ett glas till ölen, dom la på dricksen direkt 15% som är generellt i USA. Personalen och haket var inte värda ens en dime i dricks, snarare skulle vi fått medalj för att vi gynnande deras enkla etablissemang. Även fast det rekommenderas att betala dricks så är det frivilligt. Sen kväll hemma vid tiotiden.


lördag 7 Februari 1998
Clearwater Beach
Växlande molnighet 14-20°C
Ramada Inn Limited

Nu börjar man känna sig som hemma, idag visade termometern på 14°C när vi skulle inta vår frukost på balkongen. Snabbt katastrofmöte i trappan, resultat frukost på rummet. Vi börjar sakta men säkert acklimatisera oss, första tecknen är de sena morgnarna (idag 07.30). Idag var det shopping på schemat. Började med ett besök på Robert's Christmas Wonderland. OjOjOj vilken affär bara julsaker, även fast det är långt dit är det ett måste att handla där. Affären bestod av två avdelningar dels den konventionell med hyllor och montrar, där fanns det flera olika vinterlandskap det ena häftigare än det andra. Den andra var en utställning med ett femtiotal granar pyntade och fulla med alla möjliga varianter på ljusarrangemang. SANTA CLAUS WE ARE COMING BACK.... Köpte lite småsaker och utebelysning, längtar lite till nästa gång. Åkte vidare mot Tampa Bay area där det skulle vara nån form av parad. Kollade in vagnarna innan starten mycket folk och fä på plats Få d.v.s. hästar. Området var totalt avspärrat från trafik det vimlade av polis och securitys. Jämfört med Grand Hotell när Jeltsin var på besök så hade de här mångdubbelt med poliser. Det blåste kallt från bukten så vi vände tillbaks till Breezen. Nu var det dags för resan första Burger King, stället var slim och personal trött men burgarna höll samma klass som hemma. Efter lunchen gled vi i sakta fart mot hotellet tog en lite omväg, stannade på ett par ställen och shoppade lite mera. Tillbaks i Clearwater Beach åkte vi runt och spanade efter ett lämpligt middagshak föll för en restaurang vid namn Crazy Bill's.



Stannade också vid en supermarket, fyllde på drickaförrådet och köpte varsin poncho utifall att det skulle regna. Eftersom det blåste småjävlar ute och Crazy Bill's inte låg runt hörnet bestämde vi för att ta det lokala transportmedlet The Jolley Trolley. Vi checkade med receptionen när the Jolley Trolley gick, den passerade utanför varje halv timme. Ute i god tid och väntade efter ca en kvart såg vi den spårvagnsliknande bussen komma åkande. Men det vart långnäsa, bussen vek av ett kvarter från oss så vi vart blåsta i blåsten. Nytt besök i receptionen där vi bestämde oss för att ta en cab, damen i receptionen beställde en åt oss. Hon berättade att det fanns ett större Ramada i närheten och Taxichaufförerna brukade åka fel. Härom morgonen hade hon fått väntat en bra stund på en taxi, det påpekades till Taxiväxeln att det var den lilla Ramadan som ville ha bil. Ny väntan, efter en kvart kom hon ut och kollade läget, no taxi hon gick in och ringde på nytt. Vi fick ett nytt besked ca 10 minuter, det var nästan som hemma "Taxi var god dröj". Under tiden vi väntade kom ägaren med ett sällskap till hotellet, han hälsade och småpratade lite. Han frågade varför vi stod ute i blåsten. Vi sa att vi väntade på en taxi... Dâ ifrågasatte han varför, vi berättade att vi skulle åka å äta middag en bit bort. Han sa: But don't you have a car. Vi förklarade varför vi åkte Taxi men jag tror inte att han riktigt hängde med. Med tanke på hans sällskap som anlände i två stora Fordar, där det inte gick å se vem som var nykter och körde. Det är likadant här som i Kalifornien att man tar bilen, ett par glas gör väl inget tycker dom. The people over there skulle behöva åka till Sverige och kolla in våran nollvision! Nog om detta, äntligen efter totalt en timmes strulande kom vår Yellow Cab. Inne på Bill's vart vi visade till ett bord mitt i lokalen, det vart tvärnit. Å vem fan vill sitta utplacerad till beskådande mitt i likt aporna på skansen, ja inte hade jag nån lust till det. Snabbt byte och jag fick till och med nästan ryggen fri. Lokalen, maten och personalen fick klart godkänt, bäst var nog damen som satt och plinkade på en gitarr. Mot en liten dusör gick det bra att önska sig en låt. Efter ett tag kom en karl från baren och beställde en låt. Han vart hängandes på en dörrpost med ett saligt leende på läpparna, lite senare såg vi att han hade fått sällskap av gitarristen i baren. Mântro dagens ragg. Det var inge läge för månskenspromenad i afton, därför beställde vi en taxi tillbaks till vårt lilla hotell.


söndag 8 Februari 1998
Clearwater Beach - Orlando
Sol 14°C sen ökande upp till ca 22°
Disneyworld och All Star's Music Resort

Uppe med tuppen, idag är det dags att åka vidare. Solen sken fåglarna kvittra och det var 57° fahrenheit ute, livet lekte. Åt frukost på rummet, Anne skrev ett litet brev till våran houseboy Elia (troligen Kuban). Hon tackade honom för den utomordentliga städningen av rummet och bifogade 5 usd i tips. Vi packade snabbt, jag gick den vanliga inspektionsrundan, inget glömt eller gömt. Därefter bar vi ut grejerna till bilen, vi tackade för oss och checkade ut. Lämnade Clearwater Beach och dess vita stränder kl. 09.30 Vi styrde färden österut mot Magic Kingdom, tog State Highway 60 bytte till Interstate Highway 275 och slutligen Interstate Highway 4. Det gick snabbt och problemfritt vi var framme på 2,5 timme.

 

Vi parkerade och checkade in vid detta jättehotell, i reception fick vi våra Disney cards som dels är nyckeln till rummet o dessutom våra entrebevis. Fick ej garanterad tillgång till rummet förrän 16.00, möjlig tidigare ring och kolla. Vi slog en signal men fick inget vettigt besked, åt lunch på hotellet tog sen bussen till Epcot Center. Där kollade vi in Spaceship Earth, som är en berättelse om jorden. Efter det var det dags för ett besök nere i dom stora havsdjupen, The Living Seas. Idag var det t-shirt väder för vikingar. På Epcot har dom en jättestor sjö och runt den presenterar olika nationer sin kultur. Vi tog båten rakt över och flanerade i sakta mak tillbaks.

 

Som representant för Skandinavien fanns Norge på plats, köpte en pint Rignes kall å god. En personal hade rekommenderat Universe of Energy, sagt o gjort vi styrde stegen dit. Bänkade oss för "Ellens Energy Adventure" och resan började, vi fick oss en lektion om energi dvs hur det började på dinosaurernas tid och fram till nu. Vi for i mörkret genom dinosaurernas land allt var välgjort, djuren såg levande ut. Helt plötsligt spottade en dino på oss, gissa om man vart både träffad och förvånad. Visste man inte att dom var utdöda för länge sen skulle man tvivla efter detta besök, men man vet ju aldrig??

 

Vi tog oss tillbaks till hotellet och fick veta vilket rum vi hade. Släpade upp bagaget på rummet, konstigt väskorna blir bara tyngre vad beror det månne på. Damen i sällskapet gick direkt in i badrummet, därifrån hördes ett tjut och sen "No hairdryer fixa nuuu". Till saken hör att jag beställde en vid incheckningen, efter ett par samtal fick jag tag på rätt person och ifrågasatte genast servicen till svar kom "10 minutes Sir". Efter denna pärs kunde man ta ett litet brejk. Vi bestämde oss för att äta middag nånstans på Down Town Disney där utbudet av restauranger verkade vara ok. Hade spanat in ett par ställen som verkade justa, började på The House of Blues fullt, bord tidigast om 45 minutes. Vi gick vidare och fick samma besked överallt, vi gav upp och gled in på mc Donalds. Efter den delikata middagen gick vi in på Pleasure Island (17.95 usd entré vi kom in på våra kort), det är en ö full med barer, disco, nattklubbar och uppträdande både inne och ute. Natten var stjärnklar och lite kylig, man gick inte frivilligt i shorts. Det kändes i benen att vi hade gått mycket idag, och det började bli sent så vi tog bussen tillbaks till hotellet. Stupade i säng vid halv elvatiden, kollade in TV-n en stund och somnade även idag ovaggad.


måndag 9 Februari 1998
Orlando
Sol svag vind och stigande temperatur 20°C
Disneyworld och All Star's Music Resort

Idag var det dagen D, dagen som alla barn någon gång drömmer om att få uppleva, dvs möta Kalle och hans vänner på Magic Kingdom. Så även AJM Lindersson. I flottan vart vi purrade, här vaknade vi självmant unbelivible. Uppstigning 07.30 därefter frukost (kaffe, juice å bagels) och avfärd 08.30. Nu började äventyret, först åkte vi buss sen bytte vi till Monorail och avslutade med båt för att anlända till Main Street en timme senare.

 

Vi styrde stegen mot Adventureland och Pirates of the Caribbean. Landkrabborna äntrade båten för en tur i piraternas värld, gissa om folk skrek när båten helt plötsligt åkte nerför en liten backe. Sedan var det dags att besöka Jungel Jim för en liten flodfärd i hans hemtrakter, bland elefanter, flodhästar, pytons, lejon och huvudjägare. Tur att Jim var med och lyckligtvis var han även beväpnad. Vidare mot Frontierland, kollade in Splash Mountain men det verkade blött så vi gick vidare till Thunder Mountain. Precis när vi kom fram stängde dom pga något fel, så vi virrade runt en stund. Nu vill jag åka Splash sa Anne, å det var bara att rätta in sig i ledet tillsammans med madam. Kön ringlade sig sakta fram, det är mycket imponerande att studera deras kö-anordningar som är flexibla beroende på antal köande. Halvvägs vänder sig killen framför mig om och tilltalar mig på ren Svenska. Det visar sig att det var en familj från Småland som stod före oss i kön. Vi småpratade lite med dom som man alltid gör när man möter andra svenskar utomlands.

 

Tillslut var vi framme och det fanns ingen återvändo. Vi lyckades få plats längst bak i stocken och det bar iväg. Man flöt fram i sakta mak i tunnlar och tittade på lite olika Disneyfigurer, helt plötsligt vart det mörkt å vi for neråt i en rasande fart. Det var bara förvarningen, tillslut åkte vi uppåt mot en öppning och man såg bara den blå himlen i hålet ovanför oss. När vi kom upp till ljuset dök stocken i hundraåtti rakt ner mot avgrunden, jag såg ingen botten bara vattendimma. Resan slutade med ett jätte splash!!! Vi lunchade American Hot Dog med alla tillbehör och lite till, Mac Donalds släng er i väggen. Vi flanerade runt och titta på allt och alla lustiga turister. Tog en tur med Teaterbåten runt Mark Twains ö. Och nu började klockan närma sig det magiska klockslaget 3pm dags för den stora Disney paraden (som startar samtidigt varje dag på Disneys alla parker). Människohopen väntade med stor spänning på det magiska ögonblicket när den stora paraden skulle börja.

 

Både gammal som ung stod där med tindrande ögon, de du Walt Disney det har du lyckats bra med. Som alltid efter paraden gäller det att ha en bra flyktväg när den är slut, eller alternativt skall man spana in en höjdarattraktion i närheten som man gör en tjurrusning till för att minimera köandet. Nu hade dom fått igång the roller coaster på Big Thunder Mountain, dags att rätta in sig i ledet igen (och köa en stund). Efter en hissnande tur med guldgrävar-tåget gick vi till Main street och shoppade lite. Avslutade besöket med en stilla Tågresa runt hela Magic Kingdom i ett riktigt Ånglok. Tog sen båt och buss till Down Town Westside för att äta middag. In på House of Blues det skulle ta cirka 10 minutes för att få ett bord, mot en pant tex körkort så fick man en p-sökare som vibrerade när bordet var klart. Vi satte oss i baren, efter en stund vibbrade saken "time for dinner". Käkade Cajun Food mycket gott men inte så starkt som det sägs att det ska vara. Gick i affärerna och ögonshoppade, hämtade ut varsin t-shirt på Planet Hollywood dom ingick som extra bonus när vi bokade. I bussen hem var det en Dam som kämpade mot sömnen och jag hade svårt att hålla henne vaken men jag lyckades med det.


tisdag 10 Februari 1998
Orlando
Sol svag vind och varmare 20°C
Disneyworld och All-Star Music Resort
Hus Calypso

Efter en lång dag igår så vart det sovmorgon idag vi gick ej upp före 8.30 At frukost på hotellet i dess gigantiska matsal som påminde mig lite om en skolmatsal. Vi tog bussen direkt till MGM-studios som verkade vara ett kulkul ställe. Pang bom direkt på rödbetan alltså vi tog huvudattraktionen först The Great Movie Ride. Det är en resa genom filmens värld, med bl.a. Tarzan, Clintan, Indy osv.

 

Nästa stop blev Disney-MGM Studios Backlot Tour med jordbavning, sjöslag diverse kulisser och rekvisita från ett flertal filmer Sen var det dags for Muppet show i 3D, efter en seg väntan bänkade vi oss med 3D-glasögon på näsan. Rullen började och jag tyckte att det inte funkade, efter ett par minuter sa personalen att det var fel på 3D funktionen. Men ni får gärna sitta kvar och se filmen i allafall, vilka nötter va Vi reste oss och gick så ock den övriga publiken. Hittade ett lunchhak som hade American Hotdog. mumsfillibaba det vore nåt att sälja här hemma. Paraddags den började 15.00 vad annars, temat var Hercules. Direkt efter paraden gick vi till Indiana Jones Showen och bänkade oss i denna jättearena. Stunt-showen var hämtad från den första filmen "Raiders of The Lost Ark, med ett flertal scener från filmen. Medverkande var tom en av stuntmännen från filmen, som hade rollen som den tyske flygmekanikern.

 

Anne hade spanat in "The Twilight Zone Tower of Terror" så vi masade oss dit. På väg in, frågade Anne ett par hur det var därinne. Oh they really loved it "Up! Up! Up! 13 våningar, sen rasade hissen ner i en hissnande fart. Tvärnit kombinationen hissar och mörker tycker vi inte om, i stället föreslog jag Star Tours. Ohkej det vart en liten flygtur i Luke Skywalkers fotspår. Ojojoj. höll på at få på moppo efteråt vid vissa tillfällen efteråt blir jag påmind om att hon är skyldig mig en fet!

 

Klara färdiga mot Disney's Boardwalk och dinner. Hamnade på ett hak vid namn "Big River Grille & Brewing Works", stalict brygger sin egen pilsner vilket man kan studera på plats. Anne prövade tonfisk och själv tog jag en macka till min. färsköl. Efter maten Akte vi vidare till Pleasure Island. Där vi gick runt och kollade in alla saker man ville ha, men på grund av platsbrist i vår lilla koja så köpte vi bara en del smásaker. Den egentliga planen var ett besök hos Virgin Megastore for art inhandla en stycken videofilm till Anne, filmen visade sig kosta 90 usd lite för mycket tyckte jag och bordlade ärendet. Taxi úll hotellet kostade 10 dollar + 2 i dricks, småpratade lite med damen som körde oss kollegor i mellan. Gick via hotellets affär och shoppade mycket + lite mera. Besökte receptionen och checkade ut dvs tog en Expressutcheckning, mycket bekvämt slipper man trängas med alla andra i morgon bitti.


onsdag 11 Februari 1998
Orlando-Miami 324 miles
Sol svag vind och varmt 20-25°C
Ramada Inn Hialeah

Idag blir det en lång biltur resans längsta 52 svenska mil på en dag piece of a cake, Upp 07.30 packa och iväg 08.30, mycket bekvämt med express-checkout liten frukost ut med vägen. Missade avfarten vände och gjorde ett nytt försök, bättre skyltat från det här hållet.

 

Tog väg 417 som hette Central Florida Greeneway massvis med rullar betala totalt 3.50 usd. Inte ett enda frukosthak synligt bara en spikrak väg så långt ögat nådde, bytte till 528 och efter en stund till 407. Nu var vi i Titusville kunde lika bra åka ut till Spaceport U.S.A. tog NASA Causeway ut. Nu började magen protestera rejält vi kollade efter nån form av utfordringsstation, ingenting. Paniken spred sig fort tillbaks till Titusville och Arbys en i raden av alla Fastfood restauranger som finns over there. Efter den kraftigt försenade frukosten (kl. 11.00) styrde vi bilen mot Miami, tog kustvägen A1A söderut.



Vägen gick hela tiden genom en massa samhällen, när det ena tog slut dök ett nytt genast upp. Vi passerade igenom en Flygbas, den var i storleken lika stor som Åkersberga med allt som hör till bl.a. bostäder åt dom som jobbade där. Vägen var mycket tråkig och tempot gick i snigelfart (50-60 kmh), dessutom var det trafikljus i varannan korsning. Vi bytte till Interstate Highway 95, ett mycket bra vägval om man vill komma fram snabbt (speedlimit 70 mph). Stannade på en rastplats för att kamma oss och ringa hem. Det var otroligt rent och snyggt där, fanns tom en massa olika automater med allskons varor. Nånstans har jag hört att man skall förtära nånting var fjärde timme så när klockan vart fyra på eftermiddagen hördes i luften "Feed Me". Stannade för lunch på Dennis restaurang. Vattnet är starkt klorerat och jänkarna älskar sin "klor-is", varannan gång kommer man ihåg att säga till om no ice. Nu började det märkas att vi närmade oss en storstad, det vart bara mer och mer bilar på vägen. Fyra av fem filer var nu fyllda med allsköns fordon, det femte körfältet var bara till för bussar och fordon med fler än två personer i.

 

Det otroliga var tempot, farten var hög och avstånden minimala det vore nåt för Ines att bita i. Framme på hotellet vid sextiden, checkade in å tog rummet i besittning. Standarden på hotellet var inte resans bästa utan det näst sämsta. Ett flertal faktorer spelade in såsom 1. Läget invid en motorväg 2. Hotellet var ganska slitet 3. Omgivningen var inte heller den allra bästa och man kände sig lite av en utböling. Personalen var endera kubaner eller negrer och övervägande delen av gästerna också, för det mesta pratades det spanska. Vi tog det lugnt och bestämde oss för att ge detta etablissemangs restaurang en chans. Middagen vart ganska sen och Anne vart kvällens vinnare, hon valde spagetti m köttfärssås å en halva rött. Vårt hotell hade tom Nattklubb men vi offrade bara en snabb titt och valde en stilla kväll framför TV-n. Om man har sett på gamla Amerikanska filmer går det faktiskt att fantisera fram en hygglig bild av vårt hotell, som kan liknas med ett ganska typiskt billigt bakgatshotell. Aircond-anläggningen bullra som ett mindre flygplan, tapeterna flagna, TV-n hade bara tio kanaler osv. Men vad spelade det för roll, efter dagens bilresa var vi trötta och sömnen infann sig ganska snart efter att huvudet intog sin position på kudden.


torsdag 12 Februari 1998
Miami
Sol svag vind och varmt 20-25°C
Ramada Inn Hialeah

Dagens stora fråga var. Fågel eller Fisk! Efter en lång och svettig debatt enades vi om Fisk. Vi gick till hotellet för att äta frukost, den höll samma standard som middagen dagen innan (min kommentar bläh). Vid tio-tiden åkte vi till Miami Seaquarium som ligger ute på ön Virginia Key, enkelt vägval expressway 826 836 95 som betalades med kortet och kvitto var en utopi. Det hela avslutades med en bro-tull sen var vi framme. Det satt en kvinna som tog p-avgift 3$. Väl inne i parken gick vi och spanade in sjölejonen med sina kompisar sälarna kom lagom till lunchen och showen. Nästa attraktion var späckhuggaren som samsades i sin lilla bassäng med fyra delfiner.

 

 

Före uppträdandet varnades det för att man vart blöt om man satt på de tio nedersta bänkraderna. Dom flesta flyttade raskt upp utom räckhåll för vattenmassorna, förutom en skolklass med negrer i tonåren. Nar en Killer Whale tar sats nerifrån vattnet i riktning rakt upp är det en imponerande syn, tank er sen denna jättefisk och det efterföljande plasket när den landar. Mycket lustigt att se folks reaktion & miner när den efterföljande flodvågen kom och sköljde över bassängkanten Jag har aldrig sett så många blöta negrer samtidigt.

 

 

Vi tittade på en halvdan delfinshow, spanade in matningen av. hajarna som hade stor konkurrens av pelikanerna. Ibland undrade jag på denna resa om skal-man var med. Matklockan ringde lunch, ställde mig i en kö för att inhandla pizza. Framför mig stod en halv skolklass negrer och bromsade upp kön. Det hände absolut nästan ingenting, värre blev det när en lärare ropade att det var dags att åka hem. Helt plötsligt vart det total kaos, dom trängde sig lämnade pengar till polaren längst fram under stora ursäkter att dom hade bråttom. Det vart ingen pizza jag gav upp vandrade vidare hittade ett nytt ställe som serverade föda. Snabblunch och idag fick jag en pilsner till korven, den berömda amerikanska med onions, honeymustard mm. De hade en anordning med små brädor som man gick runt på typ stora träpromenader. I vattnet som var klart och grunt simmade alla möjliga vattendjur, jattesköldpaddor, rockor, haj och massa konstiga fiskar alla möjliga olika färger & former Ballast var ett stim med jättefiskar typ karp, som vi köpte mat till och när vi slängde i en liten torris nära firren öppnades sig en foder-automat och ett jättegap som sög i sig fodret. Konkurrensen var stenhård mellan fisken och måsen, det gällde att försöka kasta så nära fisken som möjligt. Men vad händer när man har kul, jo det dök upp flera andra som ville göra samma sak. Men dom lyckades bara dra till sig en massa fiskmåsar och kalabaliken utbröt. Helt plötsligt stördes tillvaron av Anne som drabbades av nån sorts panik, hon hade nämligen fätt måsskiit på sin nya och fina tröja!

 

 

Akut-utryckning till restrooms för första hjälpen och försök till sanering. PUH räddningsuppdraget vart lyckat så vi kunde återgå till föregående sysselsättning. Vi tröttnade och gick hem till FLIPPER, Alla som var med i TV'ns barndom kommer väl ihåg Flipper. Så dóm om förväningen när vi hittade honom simmandes utanför Ranger Station, ja just det originalet. Det mesta av serien spelades in på Miami Seaqurium och miljön hade dom behållit. Allt vart lite krystat med tanke på bilden man byggt upp om flipper, huset, bryggan. stranden mm. Dom hade även här en show à den var mycket bättre än den förra. bunker, restauranger och hotell ett hak i min klass. Avslutningsvis såg vi på Späckhuggar-showen en gång till, lika bra om inte mkt bättre. Vi åkte till Coconut Grove ett ställe berömt för sina exklusiva butiker. Jag insåg nu att det fanns ingen återvändo, stegade in i första butik kollade sortimentet Anne vart genast upptagen av att inhandla diverse saker för att få ordning på kalufsen. Det var en mycket välsorterad butik typ drugstore, och där fanns min räddning en hårtork! I denna underbara del av Miami som absolut inte går att jämföra med omgivningen runt vårt hotell fanns det dessutom ett Planet Hollywood "TIME FOR DINNER". I dag vart det en appetizer före maten vi beställde pizzabread, van med brödet som serverades hemma på pizzeriorna höll jag på att svimma in kom brödet i samma storlek som en pizza. Nu var vi på the hamburger heaven så det vart cheeseburger med pommes frites gjord på delvis oskalad potatis. Till detta dracks det dietcoke (no ice) börjar jag faktiskt vänja mig med smaken på denna dryck, Trevlig personal och bra service på denna restaurang, skänker en Arnold en tanke för ett bra initiativ. Å nu tillbaks till vårt back yard hotel @ Hialeha. Nu hittade vi bakdörren, parkerade bilen utanför och smet blixtsnabbt upp till vårt rum. Idag var det en varm och fuktig dag det både känns och syns att solen tar bra.


fredag 13 Februari 1998
Miami
Växlande molnighet 25°C
Ramada Inn Hialeah

Idag är det Bengts födelsedag han fyller fyrtio år vi tänker en liten stund på honom. Resultatet av dagens morgonbriefing blev, varken fågel eller fisk A som i Alligator gällde idag så även frukost på vägen, stannade på en Subshop & intog en frukost bestående av smörgås och dietcoke. Anne lyckades få resans första och enda ostsmörgås men tyvärr inget kaffe till. Vi for till Everglades, första stoppet vart Gator Parks.

 

Där skulle vi åka ut i träsket med flygbåt, vi köpte biljetter och avfärden skulle bli om ca en halvtimme. Anläggningen hade ett mini-zoo, souveniraffar och restaurang. Nu fick Anne äntligen sitt helt efterlängtade kaffe vi fikade, tittade på djuren, pratade med personalen som berättade lite om stället och dess invånare. Där bodde människor, getter, ankor, strutsar, grisar, lamor, ett lodjur, en rödräv, en puma, en liten apa, ett gäng blandade ormar och några rovfåglar. Förutom detta lilla menagerie hade dom en nattlig besökare "Psycho", det var en stor alligator som kom varje natt för att forsöka fånga nån av ankorna. Han hade lyckats flera gånger även fast dom försökte skydda ankorna.

 

Nu var det dags att åka ut i Everglades, i med öronpropparna som man fick när man köpte biljett. Vår skeppare var en Naturist, dvs mycket engagerad i naturen och miljön speciellt Everglades. Han berättade mycket och visade oss på allt möjligt under båtturen där vi växelvis gled fram i sakta fart eller high speed. Såg ett flertal alligatorer i vattnet den närmaste var bara metern från mig. En av fåglarna vi såg var en lustig sak som satt i solen med vingarna uppspända blev mycket nyfiken så jag kollade i en bok. Pippin var en Anhinga, dessa fåglar har inte vattentäta fjädrar trots att dom vistas i och på vattnet för jämnan. Darför måste ormhalsfågeln som den kallas för regelbundet torka sina vingar i solskenet.

 

Tillbaks på landbacken, vissa hade inte fått i sina öronproppar därför drogs det en lättande suck när motorn stängdes av. Tänk er att ha en motor utan ljuddämpare på högsta varv bak i nacken, de ni! Nog om Gator Park eller kanske inte, en liten story om Anne och geten det vore väl kul. Ja inte den lilla som bara var ett par dar gammal och jättesöt, utan den där stora med horn. Till saken hör att jag bor ihop med en djurvän! Överallt där det fanns djur kunde man köpa mat till dom. Alltså inte som hemma "Mata ej Djuren", här var det tvärtom helt ok att mata dom. Sagt och gjort Lindersson tiggde till sig en quarter handlade djurmat och började mata dom söta ankorna. Men hon var bevakad fram kom en stor get som ställde sig på bakbena och la sina klövjar på henne. Geten formligen slukade i sig all mat och började tom äta på plastburken. Vi for vidare till Miccosukee Indian Village för att titta på Alligator Wrestling kom precis i tid for uppvisningen. Det stod en riktig Indian med en halvtrött liten Alligator i sina händer och holl låda. Han berättade om Alligatorerna och dess vänner vi fick ställa frågor om vi ville, efter ett tag var han klar för dom stora grabbarna. Men först skulle det fotograferas tillsammans med den lilla söta alligatorn för dom som tordes. Nån tilltalade mig på svenska och sa "Fotograferar du om jag håller den lilla söta alligatorn, den konstigt rösten var bekant. Det var inte sant Jeanette Anne Margareta Lindersson bad mig fotografera henne, en sån chans missar man inte ens för allt smör i Småland.

 

Hon stegade fram och tog den lilla krabaten varsamt i sina händer, från att ha varit lugn så började alligatorn omgående krumbukta sig. Den hade väl vant sig och röttnat å ville inte leka längre. Tog en bild på Anne, man såg att hon ville därifrån men icke sa Mick Indian. För att muntra upp hela publiken tog han Anne's solglasögon, berättade att alligatorer är ljusskygga satte dom på näsan på djuret till allas stora glädje (kamerorna smattrade som på den värsta presskonferensen). Vi kollade in den sk brottningen som snarare var en demonstration på dom riktigt stora Alligatorerna, med sina stora käftoppning osv. Gick runt och kollade in olika Indianhantverk, shoppade lite till. Vände tillbaks till Miami för en sen lunch, därefter tillbaks till hotellet för lite relaxing Anne hade drabbats av AC-snuva. Sista Natten i Florida vad göra, äta titta på tv sova. Ett var allafall solklart hotellet skulle inte få mig som middagsgäst, så jag studerade alla broschyrer & tidningar vi samlat på oss. Tillslut efter mycket letande föll jag för en restaurang som serverade BBQ ribs och fanns i flera stadsdelar i Miami. Körde på känn (nu igen) men vi hittade faktiskt utan problem. Tala tala om lokalkännedom! Det var Fredagskväll och vi besökte Main Street som var ett köpcenter mycket folk uppträdande vid fontanen på torget och kö till maten. Fick ett bord för två på TonyRoma's Restaurant Famous for Ribs, en restaurangkedja med mathak spridda över hela världen. Menyen var imponerande mycket att välja på, men valet var enkelt BBQ Ribs. Det vart inte så enkelt ty ribsens serverades på längden å tvären i olika utförande. Tillslut enades vi och beställde, kanongott. Min lycka vart gjord när man kunde köpa med sig ent presentforpackning med fyra såser i, sommaren är räddad hemmavid och snart här. Mycket mätta och belátna tog vi ett varv bland butikerna innan vi stegade mot parkeringen. Denna jätteparkering bevakades av bilpatrullerande Securitys med spelande strålkastare allt för att skydda besökarna och deras fordon. Snabbt in i bilen låste dorrarna och styrde tillbakes till hoteller. Spanade lite på burken men sömnen tog snart ut sin rätt nattnatt sov så gott....


lördag 14 Februari 1998
Miami
Växlande molnighet blåsigt 20-25°C
Ramada Inn Hialeah
next stop Miami Airport

Godmorgon resans sista dag i Florida, packade, badade, förbereder hemfärden och ringa till Always för att kolla när vi lyfter. Första samtalet gav ingenting ty planet hade inte lyft från Arlanda än. Nu börjar det att funderas och spånas på hur lång förseningen blir. Alltså inte om utan hur lång, men varför det då. Jo vi flyger ju med Premiair som är ett beryktat charterbolag känt för sina förseningar Dom om min förvåning när Always personalen säger att planet beräknas landa en halvtimme tidigare än beräknat. Lämnade hotellet vid 11-tiden och styrde österut mot Miami Beach och en sen frukost. Hamnade ute på beachen där det var fullt med bilar, folk och båtar den ena haftigare än den andra. Förklaringen till denna enorma trängsel var att det var mässa på G dvs Miamı Boatshow. Tänk er en liten båt typ 70 fot med en livbât där det hänger en 90 hastars motor bakpå, ingång i aktern via en specialdörr och dessutom två vattenskotrar som options.

 

Vi tog tid för att äta lunch på Taco Bell, ja frukosten hoppade vi över som ni säkert förstått. Det kändes lite segt nu, vi hade lite svårt att bestämma oss för vad att göra. Åkte ner till Coconut Grove och där var ännu värre än på Beachen, här pågick en Orchidefestival. Vägarna avspärrade och att parkera kostade 10$ men vi hittade en parkering utanför en polisstation och snabbköp. Där parkerade vi och jag gled obemärkt iväg för att besöka Easyrider Shop som jag hittade häromdan. Besvikelsen var stor när det visade sig vara en helt vanlig affar som sålde kläder för bikers. Jag hade väntat mig att affären skulle tillhöra Easyrider Magazine men men! Efter allt bök & stök för att ta oss dit, vågade jag inte komma tillbaks tomhänt gjorde därför ett stödköp i butiken. Tillbaks till bilen berätta Anne att hon varit bevakad hela tiden av en Polis som troligen tänkte sätta böter om hon lämnade bilen.



Jag kom på att vi inte ätit glass under hela vår vistelse i USA, raskt kollade vi in kartorna och färden gick mot nästa marknadsplats Bayside Market låg som namnet antyder vid vattnet och granne med Port Miami, en av huvudattraktionerna var Hard Rock Café. In på HRC for kaffe à glass i stora lass, förutom burgare är dom världsbra för sin Ice Cream i jätteformat. Kollade runt lite på alla saker fotade Elvis Sportster som stod i entrén och Caddy 59´n utanför i entré taket. Det verkade vara ett stort folknöje att besöka sádana häringa inrättningar på fritiden, stället bara vimla av folk som kände och klämde på allting påminde lite om en svensk marknad fast här var allt permanent. Tröttnade efter en dryg timme tog bilen ut till hamnen för att titta på kryssningsfartygen som var stora. Det börja närma sig Take Off, tog sikte på flygplatsen och biluthyrningen.

 

Med Annes hjälp hittade vi lätt tillbaks till Dollar Biluthyrning för återlämnande av bilen! Vid infarten var det tvärnit när vi säg nånting som påminde om en spikmatta, fast personalen såg oss och vinkade OK. Gled sakta över spikarna som snyggt vek sig nåt när vi passerade, det visade sig vara ett hinder för utpassage. Parkerade, tryckte på break, stängde av motorn och i samma sekund fick jag en lapp av personalen, incheckad & klar, bara att packa ur bilen. Nu hade vi mycket bagage en extraväska jämfört med ditresan, släpade allt till bussen som skulle föra oss till terminal E. Ställde oss direkt i kön till incheckningen för att få det avklarat, en timmes väntan till de öppnade. Träffade flera bekanta från ditresan, vi småpratade lite med dom för att kolla hur dom haft det. Nyköpingsparet hade varit på en liten ö i Bahamas där var det dyrt, en kopp kaffe 4$ (dit åker vi inte) Reine & gänget hade varit i Orlando hela tiden där dom vart tidigare. När vi checkat in gick vi på upptäcktsfärd fanns inte mycket att se á góra ganska trist terminal. Åt på flygplatsen för att gardera sig mot eventuella bakslag, man vet ju inte vad som serveras på flyget. Handlade i taxfree en halvgallon Smirre för 15$ å två limpor cig för 30$, man betala och fick ett kvitto men inget mer.

 

Varorna tevererades till gate, vilket kommenterades av flertalet svenskar som var skeptiska. Man förstår självklart varför, dom hade ju tidigare erfarenhet av Premiair. Efter detta tog vi ett tåg till gaten som visade sig ha en bar (den var stängd) och en enkel servering som stängde kl. 10.00, det var allt. Vi fick boarding i tid & eftersom baren var stängd kom vi iväg ganska snabbt, vi lyfte 23.00. För att inte tråka ut er skall jag kortfattat berätta om hemresan, resten kommer eventuellt i en annan berättelse (den om mina och andras erfarenheter utav Premiair). Flygningen gick bra, men varmt, trångt, dålig mat, krabbsallad, kalla makaroner med kall kyckling som tur gick brödet å efterrätten att äta. Bra Crew, piloten skötte sig och kabinpersonalen var beundrans värd som arbetade under ett förhållande som inte kunde vara kul. Vi landade som planerat på Arlanda och efter en fyrtiofem minuter hade vi passerat tullen. Där mötte oss Annes föräldrar, hennes Pappa sa "Äntligen är ni hemma va skönt". Hämtade bilen i Enebyberg och styrde sen mot Åsätra. Pysen mötte oss och jag undrar vem som vart gladast Anne eller Pysen. Hemma klockan 16.00 söndagen den 15 Februari 1998. Resans längd 15 dygn eller 362 timmar eller 21720 minuter eller! Det är fredag och drygt en månad efter hemkomst jag skriver detta, det känns ganska skönt att ha skrivit färdigt vår lilla reseskildring. Nu kan vi börja planera nästa resa.

P.S. Detta är ju historia hände för 24 år sedan....


ÅSÄTRA 980313
TCB Oda
333